 |
|
|
 |
|
Saker vi grejjar med
Fre 31:a dec
jisses vilket år vi har bakom oss. Vad passar bättre de här kyliga dagarna än att drömma sig tillbaka till vad vi har åstadkommit i år. Max har klarat lydnadsdiplom i klass 1, klarat förstapris i öppen klass viltspår i Norge och därmed NO VCH, klarat enkelt vattenprov och vattenprov samt startat fältprov.
I och med att vi startade fältprovet har alla mål som jag någonsin satt upp genomförts. Nu är det bara att ta tag i nya utmaningar och jag har inte riktigt bestämt om kommande år blir ett mellanår med bara träning eller om vi ska starta några prov och tävlingar. Kommer nog att starta fältprov till hösten iaf, men där har jag som tidigare inga krav på vare sig mig eller Max.
Nu ska vi fortsätta drömma om när Max simmade ca 40 m genom vassen och hämtade en fullväxt gräsandshane. En bragd och ett ögonblick som jag är otroligt stolt och lycklig över. Han har lärt mig så mycket och kommer nog fortsätta lära mig saker även nästa år 
Gott nytt år alla vänner!
Tors 23:e dec
ojojoj vilken liv det blev i helgen då jag drog iväg med skotern för att trampa spår. Max stod i tvättstugan och ylade. När husse gick och bad honom hålla klaffen så tog det bara några sekunder så började han igen. När jag väl kom hem så tog vi en kort prommis på isen (hade gått en längre innan jag drog ut med skotern). Då tog minsann missnöjesministern och talade om hur hemsk matte han har. Han vovovovade hela vägen. Behöver jag uttala mig om att han brukar få följa med på skoterturer.... Tyvärr så går det dåligt att ta med honom då jag trampar spår- och särskilt när det inte är någon botten så man halkar fram som en hal tvål.
Idag har vi iaf tjuvstartat julen. M jobbar hela helgen så vi firar i Sävast. Idag har vi därför varit hos farmor och farfar och smaskat tjäder. Mums! Vår lill-prinsessa har hjälpt farfar att klä granen och Max har lekt med Esso. Han tar lekfarbror-uppgiften på största allvar. Vare sig det är inne eller ute så är han med på alla bus den lille mannen har att erbjuda. Max fick dessutom springa en långrunda med sparken i morse så han är rätt färdig. Fick bara en kortare prommis då vi kom hem.
Underbara dagar, igår 50-års kalas och idag lilla julafton. Imorgon Julafton och mer firande efter det. Kan inte önska mig mer än vi redan har, underbar familj och goda vänner, På min morbrors 50-årsfest fick vi höra min 9-åriga brorsdotter sjunga den här sången. En stund av glädje som finns med oss för alltid!
God Jul på er alla vänner!
Fre 17:e dec
Shit pommes vad det är jobbigt att snöplumsa! Tur att någon vänlig själ har dragit ett skoterspår upp efter Nordbergsvägen och på ängen. Man kan fuska och ta en kortare prommis där och sedan ta långprommisarna efter den plogade skogsvägen förbi skidstugan. Imorgon har de säkert hunnit ploga upp isvägen också. Jag och Max brukar ta en specialare med sparken över isen, upp och ner för ballongbacken, över till gångvägen och förbi skidstugan för att slutligen köra över farmen hem. Efter den rundan kan kag lova att man är trött .
I helgen ska jag försöka få herrn i huset att dra igång min lill-polaris så jag kan trampa spår ner till rakbanan. Det brukar vara en upplevelse att köra en kortbandare i lös-snö. På premiären ifjol tror jag att jag körde fast en sisådär två-tre gånger. Få se hur många det blir i år.
I onsdag var jag och Max på djursjukhuset för återbesök. Jag trodde att öronen skulle vara bra, men tji fick jag. Det är mycket bättre, men inte helt borta så vi fortsätter behandlingen. Ska ge samma medicin på båda öronen några veckor till innan ett nytt återbesök.
Max har fått en tidig julklapp i form av en biabädd idag. Han har en stor bädda i sovrummet och en liten i hallen. Bian är tänkt att han ska ha i sovrummet. Båda behöver egentligen bytas ut, men favoriten i hallen törs jag inte mixtra med än. Helt otroligt, han får knappt plats i den men han kurar ihop och trycker ner huvet så man knappt tror att han får luft.
Sov gott gott folk och ta väl tillvara på helgen. Det ska vi göra
Sön 28:e nov
Termometern visade 22 grader i morse och Martin jobbar natthelg. Vi drog därför till Sävast för morgonprommis eftersom det är för kallt för Emma att vara ute. Visade sig vara ett genidrag för där var det bara 14 grader. Emma fick ändå kampera med mormor och morfar medan jag och Max var och traskade på Sävastån. Jättehärligt!
I onsdags var vi till veterinären. Max fick sövas och spolas öronen på. Han har dubbelsidig öroninflamation och svampinfektion på vänster öra. Han har fått rejäla mediciner för detta. Jag var först lite avigt inställd till att allergitesta Max, men såg tydligt att det är ngt i huden som inte står rätt till då Maria började ta prover. Huden blev rätt irriterad på sina ställen. Han fick göra pricktest och har även fått spec. foder. Knölen på bakbenet visade sig vara lymfkörteln så det är både bra och dåligt- ingen ingrepp behövs, men ngn typ av infektion bor i hans kropp...
Något jag sett efter jag varit där är hur glad han blivit på bara några dagar. Han dansar till matskålen, kommer med sina vanliga vovvovvov när man ska gå ut/kommer in, mkt piggare uppsyn ute osv. Han har till och med börjat gnaga ben inne och det är väldigt länge sedan han gjorde det. Min fundering är bara hur länge han har gått med sina öronproblem. Han är kollad före och efter sommaren, men förändringen som jag sett på dessa dagar får ju en att fundera om det verkligen gått bort tidigare behandlingar. Har ju även varit på återbesök efter dessa så jag måste ju tro det. Han har inte på ngt sätt varit hängig eller så, men man ser klart och tydligt att det lilla extra kommit fram.
Nåväl, istället för att känna oro för det som varit så ska jag försöka blicka framåt. Det verkar som att vi fått en bra veterinär som vi ska fortsätta gå till. Jag mailade henne i lördags, bara för att tacka och säga att Max mår mkt bättre och hon svarar- på en lördag kväll! Hur många har det engagemanget?
Igår hade vi besök av Kirja. Martins pappa åkte för att hämta hem en ny liten stärna och Max gillar att ha brudar på besök. På lördagmorgonen undrade jag vad sjutton som stod på när det blev ett herrans liv i Emmas rum, men det var bara gunghästen som fick sig en utskällning. För en finska från obygden händer rätt mkt spännande grejjer i stan  .
Några bilder från tidigare i veckan finns här
Mån 22:a nov
Tjohopp!
Emma håller på att skolas in på dagis och tycker det är hur roligt som helst. De har redan börjat sjunga julsånger och hennes favorit är tipp tapp. För mig är det fruktansvärt att lämna henne trots att jag vet att hon har så roligt och jag tycker dagis är suveränt för barn. Det kommer nog grinas en del i bilen på vägen till jobbet...
Jag trodde Max skulle tycka det var tråkigt att vara själv några timmar, men nix! Han sover som en stock och kommer yrvaken från ekonomidelen när man kommer in i huset. Han bryr sig inte ens om att ligga vid dörren, eller på kökssoffan (därifrån ser han när vi kommer). Han tycker nog det är störtskönt att vara själv en stund.
Vi har pusslat och donat för att dagarna ska gå ihop med dagishämtningar, hundprommisar och allt annat som ska fungera nu när jag ska börja jobba och hör och häpna: Det går ihop. Det kommer ungefär se ut som när jag jobbade innan vi fick Emma, förutom då Martin jobbar natt för då kommer grabbarna att gå morgonpromenaden. Det blir nog inte lika långa prommisar som när jag och Max brukade gå, men en rejäl rastning kommer han i alla fall få. Tänker man dessutom till hur man lägger konditionsträning och liknande utöver detta så kommer det bli hur bra som helst!
På onsdag åker vi till veterinären och kollar upp en knöl som Max har på vänster bakben. Troligtvis bara en fettknöl, men jag vill veta- därav undersökning. Har lugnat mig nu, men när jag upptäckte den kan jag minst sagt säga att jag såg våra dagar passera i revy. Jäklar så rädd jag blev!
Sön 14:e nov
det är svårt att knäppa julkort på två stycken som har fullt upp. Den ena snokar och grejjar medan den andra äter snö, badar i snön, kastar snö osv. Det var mycket lättare ifjol då bara den ena satt hyfsat stilla... Vi kämpar vidare till veckan som kommer.
Max har fått svamp i öronen igen. Jag har varit jättenoga sedan sist han hade och nu ringde jag veterinären och frågade om jag kunde få ut medicin utan att åka dit. Nix var svaret, men jag kan ju boka en dubbeltid för att göra allergitest osv för att hitta en långsiktig lösning. Hmpff!
En veterinär har berättat att Max har långa täta gångar och drabbas lätt. Jag måste rengöra noga med medel och försöka hitta en lagom nivå för hur ofta jag ska rengöra med öronrens. Detta är vad jag också tror på och jag anser inte att man ska leta fel hos en hund som inte har några andra tecken på att inte må bra. Herregud, man kan väl leta upp vilka defekter som helst om man bara kollar nog mycket. Jag är lite irriterad, det kanske märks. Jag finner inget nöje i att dra en hund till veterinären om jag inte känner att den kan få konkret hjälp. Max skakar som ett asplöv så fort man går innanför dörrarna till en veterinär och det är inte ngt jag utsätter honom för i onödan. En veterinär frågade en gång vad han gjorde för konstiga ljud. Han skakade så han skallrade tänder...
Annars är allt som vanligt. Max är ännu lite frusen (brukar vara det i början av vintern) och det fastnar MASSOR i tassarna. Snön behöver få sätta sig lite och sen ska jag frisera bättre. Tråkigt nog fastnar det ändå- bara att plocka några gånger varje runda...
Adios amigos!
mån 1:a nov
Hurv, snart börjar jag jobba. 1:a dec smäller det. Undrar om livet tar slut då  . Kan i alla fall inte säga annat än att 1,5 år har gått riktigt fort och verkligen varit en fantastisk tid i mitt liv. Förhoppningsvis gäller det även de andra tre familjemedlemmarna också.
I helgen har vi haft supertrevligt. Wilda har varit på besök så Max har varit hur nöjd som helst. Wilda verkar också ha trivts bra. De har sprintat på rätt friskt häruppe och tom delat säng på kvällen. Har man sovgäster så har man  . De var hur söta som helst där de knycklat ihop sig.
Det har även varit många besökare och sen var jag och Emma och tittade på brottartävlingar. Emmas kusin vann sina två matcher och fick guldmedalj. Inte för det spelar så stor roll hur det går, men det verkade väldigt viktigt för henne att visa oss hur duktig hon är. Vi tycker ju att hon är världens finast oavsett. Snart får man passa sig för att inte åka på ett grepp. Kommer ihåg då vi retades med Ida-Theres i stallet och hon drog min kompis i golvet bara sådär. Ida-Theres var då 10 år och vi var runt 16-17. Vi visste ju inte direkt vem hon var då, bara att vi brukade retas med varandra och ha skoj ihop inom stallgänget.
En kommentar som Nova kommer få leva med länge är då hon berättade för sin farfar om att hon vunnit på teknisk överlägsenhet i en brottningsmatch. Nova var då 7 år och jag tror det var rätt svårt för pappa att hålla sig för skratt. Ungar är underbara.
Hej hopp. Nu ska vi dra runt träsket. Är lite småförkyld, men en vanlig hederlig promenad ska väl gå bra.
tors 28:e okt
Sååå uttråkad! Det är så länge kvar till aktiviteterna startar igen. Vill ha konkreta mål att arbeta mot. Nu händer verkligen ingenting här. Långprommisar, långprommisar, kortprommisar, hundbus och långprommisar. Ingen hjärngympa what so ever.
Min hjärna har börjat spinna lite på hur vi ska fortsätta med lydnaden, både i och utanför planen. Max är för tillfället rätt olydig i skogen, men det är inget jag ids ta tag i så länge jag inte är konsekvent. Jag tillåter helt enkelt att han får ha lite kottar i öronen nu.
Idag fick vi även den bästa nyheten på jättelänge. Inom några månader kommer en ny familjemedlem (troligtvis i form av en schäfer). Max "lillmorbror" ska vidareutbilda sig och bli hundförare. Vi är hur malliga som helst!
Lördag 9:e okt
Idag har vi varit på fältprov igen. Dagen började med att jag höll på att börja grina. När andra hunden släpptes (vi var fyra) så trampade vi i följet i ett jordgetingbo. Alla tre hundar som var med blev stugna. Tur som var så hann vi därifrån rätt snabbt. Max och en annan hund som inte startat blev mest påverkade. Vi fick därför gå upp till bilarna och låta hundarna vila. Tur som var så repade de sig väldigt snabbt. Max har fått en kyss i rumpan så svansen hängde som en vattensvans. Efter lunch bedömdes de dock vara så pass repade så vi skulle få starta. Min tanke var att vi skulle gå ner och ha roligt. Det är ju snöpligt att lämna markerna med negativ känsla.
Max startade som andra hund. Strax efter släppet stöter han en rapphöna och visar bra stadga i uppflog (den skjuts inte). Vi fortsätter söket och han drar tillbaka en gång (rotar). Detta får de inte göra, men är typiskt att unghundar gör pga minnesbilden av fågel). Jag kallar in och vi fortsätter över en viltåker. Han går verkligen jättebra med bra tempo. Söket fortsätter in i skogen och en bit bort lättar en fasantupp. Strax efter tappar jag honom. Istället för att söka drar han till där fåglarna är och jag kallar in utan resultat. Jag får då gå och hämta honom och provet är över för vår del. Det jag som förare skulle ha gjort här, var att blåsa fast honom efter bara några steg och sedan bytt riktning för att upprepa proceduren till vi kom på fågel. Det jag är lite ovan med är att han har så högt driv i denna terräng med mycket vittring. Jag brukar medvetet släppa honom lite längre för att få upp tempot, men nu när han har tempo måste jag bromsa. Det är svårt att vara nybörjare och hänga med i svängarna .
Det var lite tråkigt att det skulle hända i slutet av släppet. Annars hade vi troligtvis fått gå på kastapport (då han tidigare stött vilt) och tom ha chans på pris! Vi kommer igen nästa säsong med buller och bång .
Ikväll har svansen nästan återgått till det normala och på kvällsprommisen apporterade han en vintetra bortanför farmen. Jag tolkar det som att han tycker matte förtjänar ett glas rödtjut!
Nu är prov och kurser över för vår del detta år. Vi ser verkligen tillbaka på året med glädje. Det finns många godbitar som smäller högt kalla, mörka vinterdagar.
Vi kommer nu satsa på konditionen och sporadiskt träna vidare så länge det går. Därefter tar vi tag i lydnadsbiten och hoppas vi kan komma till start i lk2 nästa vår.
Ons 6:e okt
Måste erkänna att jag har blivit lite mörkrädd. Har aldrig varit det förut, men Barbro berättade att Jeanette har gått på en björn en bit ovanför stallet. Jag har aldrig sett björnspår eller spillning häruppe, men om hon säger så måste jag ju lita på det. Den är säkert borta sedan länge och jag känner att det går bra på dagen- men i kolmörkret på kvällen är det faktiskt lite kusligt.
I söndags var vi på fältprov. Provet anordnades av springerklubben och var verkligt ett arrangemang jag vill rekommendera andra. Det här är en aktivitet som jag tror man blir fast i för livet. Pris eller inte, det är superroligt i alla fall.
Vi var 5 provdeltagare som följdes åt. Hundarna är hela tiden kopplade, förutom den som prövas. Den som prövas går givetvis först med domare och skyttar. Nästa hund i turordning håller sig strax bakom domaren och resterande längre bak. Provet började med 5-min släpp för var och en av hundarna. Jag förde Max dåligt här så han var sådär försiktig i söket som han blir om man inte går på honom. När alla hundar hade gått sina 5-min släpp var vi 3 kvar som fick fortsätta genomföra provet.
Efter det kortare släppet var det dags för ett lite längre släpp (hundarna prövas 15-20 min totalt). Söket gick i och på sidorna av ett dike. Mycket fågellukt här, tätare terräng och Max var okontaktbar. Försökte få kontakt med honom flera gånger utan resultat (han bara rotade i snåren) och då kom stöten. Hade jag hunnit med där, hade jag kanske hunnit stoppa honom. Max tyckte det var roligare att jaga fasantupp i uppflog och kom sedan glad i hågen tillbaka. Jag får skylla mig själv som släppte iväg honom så långt i den täta terrängen  . Kan trösta mig med att det i alla fall blev högre fart . Fick i alla fall en fet nolla i protokollet (fast å andra sidan tror jag att vi nollade redan på första söket pga tempot).
Tyvärr nollade alla fem deltagare. Jag är inte så erfaren på detta, men jag är ganska van att läsa min hund. Den största svårigheten tycker jag är att jag först måste jaga igång honom på söket för att sedan när han kommit igång vara skärpt för att inte släppa för långt. Det är inte lätt det här. Fågeldoften gör dessutom att han går in i någon sorts koma. Typ som om man skulle hålla bullens pilsnerkorv framför näsan...
Då det fanns tid över på slutet så fick vi träna hundarna i markeringar på rapphöna. Man gör då ett sök, varpå fågel kastas/skott avlägges. Hunden ska stanna för att sedan apportera på kommando. Max gjorde detta med lite uppbackning (fick skicka om honom, gå mot och mana på för att sedan springa bakåt).
Jag är i alla fall skitnöjd med vår insats. Max kan jag inte klandra för ngt. Jag hade varit aningen hårdare mot mig själv om det inte var för att det var mitt första fältprov. Jag var väldigt osäker på hur mkt man får trycka på sin hund mm och det visar sig ju givetvis på ens stackars lagkamrat. På lördag startar vi igen och jag tror inte på bättre resultat då. Vi gör helt enkelt så gott vi kan och hoppas att vi får ännu mer med oss att jobba på till nästa höst. Försöker suga åt mig som en svamp. En sak hoppas jag vi i alla fall ska slippa på lördag och det är att han drar så pass efter fågel så jag får koppla honom direkt. Vill ju hänga med och lära mig så mycket som möjligt! För det är så... att om hunden kan sabotera för kommande hundar (stöter upp fågel där den inte ska) då är man ute ur leken. Game over!
Under den här veckan har vi och kommer vi träna stadga, nöta lite sök och träna apporteringsmomentet. Har varit helt färdig i knoppen sedan i helgen (Max visar otroligt nog inga trötthetstendenser) så jag orkar inte skriva något mer om provet just nu. Maila gärna om det är någon som undrar ngt om sånt jag inte tagit upp.
lör 25:e sept
Jag har bestämt mig. Jag och Max startar på fältprov nästa söndag. Det svåra att träna på för oss är stadga i stöten samt markeringsapportering av varmvilt. Vi är långt ifrån färdiga och jag har som mål att vi ska få genomföra provet, dvs att domaren inte bryter för att jag gör något totalt otillåtet. Enda orsaken till att jag bestämt mig för att genomföra är totalt egoistiska. Jag måste lära mig hur ett prov går till och Max får helt sonika vara min försökskanin. Jag känner att det hinner gå för lång tid om vi ska vänta till nästa höst. Jag vill veta nu så jag kan lägga upp träningen inför nästa sommar (dvs räcker nuvarande kondition, hur mkt mer måste vi nöta sökmönster, hur mycket mer stadga, MYCKET mer apporteringsträning).
Jag anser att Max är i bra fysisk form. Min form är inte bra. Har varit förkyld med långvarig hosta i två omgångar och min kondition är i stort sett obefintlig. Jag ser detta på honom genom att jag inte får nog tryck i söket. Han går i galopp hela tiden och idag gjorde han ett riktigt bra mönster, men mer klös krävs. På marker med vilt vet jag att han får ett ohyggligt starkare driv och då behövs konditionen för att kunna "nypa fast" honom innan han drar iväg i fågellöpor. Konditionen på mig måste finnas där för att orka styra och kunna hålla fokus.
För er som vill veta hur spanielprov går till så kan ni höra av er efter nästa helg. Jag kan säkert även berätta vad man inte får göra då ;0)
tisdag 21:a september
Stort tack till alla er i min omgivning som ger mig positiv energi! Alla är säkert inte medvetna om det, men många av er är bra genom att bara finnas till. Till er andra säger jag bra: ÄT SKIT! Jag har för många människor runt omkring mig som fyller på förrådet med bra saker. Just nu gäller det att fokusera. Pessimister ska bekämpas!
Här är det full rulle som vanligt. Emma lyckades smuggla med sig ett blåbärsris in i huset idag. Medan Max styckade det och jag plockade upp bitarna så hann Emma springa runt i huset och kladda ner med blåbärshänder. Är det inte den ena så är det den andra, man får garva hela tiden. Han har dessutom efter att ha badat i en snuskig bäck, hoppat upp i husses säng. Det är ganska brunt på husses vita lakan. Undrar om det är en protest mot att han har varit borta en hel del på senaste (det är högsäs. i älgjakten).
Imorgon ska vi om vädret tillåter åka och hälsa på pappa/husse/sambo i skogen. Korvgrillning står på schemat. Om vi hinner så kanske Max även får jaga litegrann. Vi håller även tummar och tår för "vår" Nalle som ligger i Öjebyn för operation.
Fre 10:e september
Nu har vi hunnit landa lite. Max är pigg och tycker matte är astråkig då han inte får arbeta. Att bara få gå korta prommisar och inte aktivera hjärnan så mycket frestar på . Till helgen ska jag och Emma hjälpa till på ett retrieverprov. Känns lite skrämmande då jag aldrig sett ett sådant förut. Har ingen som helst aning om hur det går till.
Jag fick lite på pälsen av karln i huset som tycker att jag skryter på den här sidan. Det är i alla fall inte min mening om någon uppfattat det så. För mig är Max bäst och att det inte är så för andra har jag ju full förståelse för. Vad gäller mig själv så är jag en nybörjare på hundar och kommer aldrig att tro något annat. Det blir kanske lätt att man tänker på ett sätt och skriver annat.
Hursomhelst... De som framförallt har sett till att Max har lyckats klara provet och dessutom lyckats lära mig något är Therese och Hans. Catarina har också varit till ovärderlig hjälp som funktionär.
Nu ska vi försöka överleva helgen utan några större fadäser och sedan kör vi fullt ös till veckan. Martin drar då på älgjakt och blir borta några veckor och vi ska träna kondition här hemma. Jag ska även ägna helgen åt att fundera om vi kommer till start eller inte på fältet i höst. Vi har fått lite påtryckningar ang. detta men det är lätt att man förhastar sig. Måste tänka på vad som är bäst för Max...
tisdag 7:e september
Så var årets första vattenprov med SSRK Norrbotten avklarat. Vi var anmälda till det enkla vattenprovet och hade goda förhoppningar om att klara detta. Man vet ju aldrig, men vi har tränat MYCKET på vattenapporteringen och hade vi inte klarat det hade jag helt klart blivit besviken!
Vid enkelt vattenprov läggs en markering med mindre fågel (i detta fall kricka) på 15 meter. Avlämning ska ske 5 m upp på land. Jag kan helt enkelt säga att jag höll på att "överstyra" honom här. Han har behövt rätt frisk peppning vid momentet då han plockar upp fågeln, men allteftersom vi tränat så har bitarna fallit på plats och man kan numer bara stå och vänta på honom. Jag ville så gärna att vi skulle klara så jag la till ett litet JA då han skulle greppa fågeln. Om det var mitt fel eller om han helt enkelt inte lyckades få ett bra grepp vet jag inte, men han kommer tillbaka utan fågel. Tur att detta var enkla vattnet för då får man nämligen skicka igen. Jag gör det och han hämtar/levererar klockrent. Ekipaget blir godkända och därmed berättigade att starta nybörjarklass på fältet
Eftersom jag vet att avstånd och storlek på fågel inte spelar någon roll, så tyckte jag att det var god idé att även prova vattenprovet. Här sitter hunden okopplad vid ens sida. Markeringen läggs på 40 m (i det här fallet en skitjävla stor gräsand) i vass. Max visar stadga vid markeringen (hoppar till lite av iver, men inser att han inte fått kommando så han sitter och skakar på sin plats. Jag ger kommando och han simmar direkt ut, får trampa lite genom vassen. Väl ute vid fågeln greppar han skitbra (jag står bara vid land och ser honom arbeta utmärkt, skithärlig känsla!). Han simmar direkt tillbaka, kommer upp på land och lättar i munnen (fågeln var verkligen skittung). Jag säger bestämt håll och kallar in honom. Han biter ihop igen och kommer med den till mig. Ekipaget är godkända!
Om vi någonsin kommer komma över nybörjarklass på fältet så behövs vattenprovet för att få starta i högre klasser. Vi har nu gjort bort den vattendel som finns för spaniels på jaktsidan. Det här är helt över mina förväntningar och jag erkänner att det kommit flera glädjetårar ikväll. Jag är så stolt över min grabb och det känns så roligt. Nu måste vi sätta upp nya mål för framtiden!
Söndag 29:e aug
Nu är vi åter i vardagen efter en mycket händelserik helg i Straumen, Norge. Vissa delar av helgen är censurerade för några år framåt, men andra delar ska vi väl kunna meddela...
Vi har varit och viltspårat i Straumen utanför Fauske. En nätt resa på sisådär 50 mil enkel väg. Det fanns vissa funderingar för hur resan skulle gå då vi hade Emma med oss. Konstigt att jag alls funderar. Vi måste ha fått den snällaste lilla flickan i världen för hon strålade verkligen ikapp med solen hela helgen. Inga sura miner och allt var bara roligt. Det värmer otroligt att det går så bra att kombinera hund- och barnaktiviteter så alla i familjen är nöjda och glada.
Viltspårprovet var anordnat av en taxhundklubb som ska ha en stor eloge för ett supertrevligt arrangemang. Skillnaden från Sverige där man är i skogen en hel dag, var att provet utgick från en camping där vi även bodde. Vi samlades dagen före för lott-dragning av spår och domare. Provdagen delades upp i spår före lunch och efter. Vi gick vårt spår på eftermiddagen (det gick över myren på kortet och även en bit upp på berget). Norge har även en gest där man tilldelas en grankvist om man får ett förstapris i spåret.
Max var superladdad men gick jättebra. Det gick riktigt fort i spåret trots att jag höll i honom rejält. Domaren påpekade att han går i för högt tempo, men vi fick en liten grankvist i alla fall! Jag är väldigt stolt över min grabb!
Kritiken vi fick löd: Går ut i alla vinklar men runderar bra och effektivt -> Kommer raskt på spåret igen. Markerar sårlega. Välfungerande ekipage.
Totalt startade 22 hundar. Av dessa nollade 10 st. 6 hundar fick förstapris och resten fick tvåor och treor. Vi är väldigt stolta över Max och Maggie (bror och syster) som nu kan titulera sig norska viltspårchampions!
Onsdag 18:e aug
Igår var vi och tränade apportering i land och vatten. Vi började i vattnet med dummy. Svårigheten för Max i den här tjärnen låt i att ta sig i och ur vattnet. Han är lite feg och första gången fick jag trycka ut honom i vattnet. När han insåg att det inte var någon fara, hoppade han glatt i och simmade till markeringen. Jag fick hjälpa honom upp ur vattnen genom att ta honom bakom nacken. Första gången han hämtade fågel så släppte han den när jag hjälpte honom upp, men gången efter gav jag kommandot håll. Då höll han ett bra grepp och gjorde en bra avlämning.
Efter vattenapporteringen gjorde vi även markeringar på land. Första blev han hängande över och då gick jag dit, strök honom lite och pratade med lugn röst, satte in fågeln i munnen och berömde. Sprang sedan tillbaka till utgångsposition och kallade in. Andra och tredje markeringen plockade han upp fågeln och levererade bra (tredje hade han bättre grepp än andra).
Två saker var riktigt bra igår: 1) Han var tvungen att lita på mig då han var orolig för att gå i vattnet (tror det stärker hans egen självkänsla). 2) Landmarkeringarna var riktigt bra. Fågeln hade hopknutna vingar. Min tidigare teori om att han är osäker på hur han ska plocka upp fågeln tror jag stämmer. Han brukar vilja vara till lags i det mesta och blir oftast olycklig om han inte lyckas. Vi fortsätter därför träna med hopknuten fågel på land och se om det kan ge resultat.
På kvällen tog vi en tur med hojjen. Det blev lite sent pga att jag var på styrelsemöte, men det var bra springtemperatur för Max så det gjorde inget. Nu ska vi ut på långprommis. Tror det blir runt träsket idag. De nya skorna går som av sig själv :0) Till veckan börjar vi på allvar ta upp konditionsträningen igen. Det är två semesterfirare som måste trimma midjan
Tisdag 10:e aug
Hamma från jaktträning i Börjeslandet. Det är så roligt att få se Max arbeta i sin rätta natur. Till och med godis och beröm känns överflödigt för det är söket i sig som är själva berömet. Ham tycker verkligen att det är jätteroligt!
Hans tyckte att vi hade tränat på bra sedan sist vi sågs. Vi gick därför på marker där det blev mer fågel och svårare att kontrollera Max. Det är verkligen inte lätt ibland. Man får inte slappna av en enda sekund. Till nästa gång ska jag träna på att bli kvickare i vändningarna och göra snävare fält där det blir tätare terräng. En sak jag måste komma ihåg (har inte gjort det än) är att jag inte får använda hans namn för att styra honom i fältsöket. Om man gör det kan man nämligen få problem med stadgan om man plötsligt ska sätta hunden och skicka på en apport eftersom jag där vill säga hans namn för att han ska uppmärksamma att jag vill något. Det är viktigt det där med att säga hundens namn i spanielvärlden för att göra dem uppmärksam innan apporter eftersom man ibland går med dem i par.... Långa invecklade meningar, men jag skriver medan jag kommer ihåg....
I övrigt ska vi köra inkallningar med snabba sättanden på olika distanser från oss. När vi har fått in bra sättanden ska vi utöka med skott vid sättandet för att ytterligare utöka med apporter. Målet är att få fram spontana sättanden vid skott.
I övrigt ska jag komma ihåg att de flesta handtecknen sker med handflatan mot hundet förutom i fältsöket då man för handen från hunden.
Vi är så lyckliga här, både matte och Max. Otroligt vilken måbrakänsla vi fick med oss efter dagens träning! Hans tycker att vi ska vara med på springerklubbens jaktprov i höst men vi får väl se. Måste ju klara det där vattenprovet och sen får ju inte mattes nerver hänga utanpå skinnet....
Tors 5:e aug
Men vad är det för marodörer som hugger ner hallonbuskar mitt i hallonsäsongen, hmpfff 
Spåret gick bra igår, dvs till svårigheterna var slut och det var ca 20 m kvar till klöven. Där började det nämligen lukta väldigt intressant av något annat. Försöker fokusera på att han klarade alla svårigheter galant. Det var nämligen ett riktigt svårt spår med flera blodlegor, bloduppehåll i vinklar och långa bloduppehåll på rakorna. Han blev riktigt trött i knoppen efteråt och fick följa med husse upp till byn för lite avkoppling och hundbus.
Idag kom de hem och vi drog till Börjeslandet för fältträning hos Hans. Det var vi och två andra ekipage som tränade under två timmar. Vi fick massa bra övningar med oss att träna på till nästa gång. Hans tycker att vi är på god väg med fältsöket och för att få bättre flyt kan vi dra ihop området så vi istället får fokusera på mönstret i söket. När vi introducerade vilt så tittade Max åt ett annat håll. De är verkligt äckliga när de inte rör på sig de där fjäderfäna  . Det blir lite skillnad då han stöter upp dem, för då blir de nämligen MYCKET intressanta. Vi avslutade träningen med parsläpp av Molly (springer) och Max. Gissa om det var roligt! Både mattar och jyckar verklade riktigt nöjda med dagen. Hoppas vi får möjlighet att träna fler gånger tillsammans!
Nu ska vi vila knoppen i helgen och det gör vi förhoppningsvis i skog och mark med att plocka hallon och blåbär
Tis 3:e aug
Ska inte säga något mer om att orken kommer tillbaka, för då får jag ont i halsen igen. Känner mig som en riktig gnällkärring 
Igår hade vi styrelsemöte med SSRK Bodensekt. Efter det åkte jag och Max till älven för att träna vattenapportering. Gick superbra! Dummys= nemas problemas. Fågel=lite problemas. Han ville inte gå ut direkt, men då kallade jag in honom och gjorde en ny kommendering. Då simmade han ut direkt, greppade fågeln (om än i vingen...) och kom upp till mig för att lämna av. Där slutade vi. Inte så långt träningspass, men jag ville att han skulle ha det där i minne till nästa gång vi tränar. Kändes jättebra!
På vägen hem tog vi en avkrok till och gick ett viltspår som jag lagt ut. Han spårade bra trots regnovädret som varit tidigare på dagen. Tyvärr gjorde han ingen markering av blodlegorna jag lagt ut, men det gjorde jag ingen affär av då jag inte visste om de fanns kvar. Det var ju inte ett litet regnoväder....
Ikväll ska vi ut och lägga spår som vi ska gå imorgon och på torsdag blir det fältsök i Luleå. Ska bli skitroligt!
Tis 27:e juli
Jag tror, ta i trä, att orken börjar komma tillbaka. Ikväll har jag orkat med lite träning här hemma och sen har vi påbörjat frisering. Ska försöka klippa ner honom lite så han får det lättare i vattnet. Jag har tränat lite fel tidigare. När jag tränat med pipa så har jag vid stoppsignal bara krävt att han ska stanna. Som jag förstår är det av stor vikt att man får ett sättande på en spaniel (för att minimera knallapportering). Vi kommer därför att träna sättande lite titt som tätt ett tag framöver. Ska lägga på skott så småningom, men vill befästa momentet riktigt först.
Nu när husse är borta så blir det lite tråk-prommisar. I sommar har vi kunnat gena med vagnen över ängarna, men nu är det ko-hage där så vi får gå efter vägen en bit för att komma upp till skogen. Försöker liva upp lite genom att bada hos Roger och Elli på hemvägen. Vi åker även iväg en gång om dagen för att få lite miljöombyte. När jag blir piggare så ska "mormor" få rycka in så jag och Max kan göra något roligt på tu man hand.
Vi har även tråkiga nyheter och det är att vår Nike har lämnat oss. Nike blev 11 år och var pigg och rask hela tiden. Vi hade tur som fick ha vår vän med oss på en sista semester tidigare i sommar.
Sön 25:e juli
Igår hade vi nioårskalas för familjens storprinsessa. Max huserade med grabbarna som förberedde fjäll-resan.
Idag har vi varit på spanielträning i Kalix. Max var den enda cockern som deltog. Det var även med en springer av jakttyp och 3 st dp-springers. Kändes lite tråkigt att inte ha förberett sig ordentligt, men jag åkte dit utan krav. Max skötte sig faktiskt jättebra trots att vi inte tränat under veckan.
Det var blött och regnigt så stadgeträningen var inga som helst bekymmer. Det tränades med flygande saker och en kanin som släpades. Max satt stilla på allt. Det är ju inte direkt ngt driv i honom då det regnar...
Apporteringen gick bra. Det apporterades både dummys och kaninimitationer. Det som förvånade mig mest av allt var att han hade ett rätt bra tempo på fältsöket trots att det öste ner då. Vi fick även beröm på hur vi hade tränat här, så jag fick känna mig lite mallig  .
Summa summarium så gick dagen bra. Hade velat ha mer ork, men så är det ibland. Vi har med oss jättemycket råd och tips hem för fortsatt träning så när jag blir piggare drar vi igång igen.
Fre 23:e juli
segdragen förkylning det här . Vi har inte tränat ngn vattenapportering sedan sist jag skrev, har bara haft ork till de vanliga prommisarna och någon tur med hojjen. Igår var det träning i Börjeslandet, men jag orkade helt enkelt inte. Riktigt surt! Till och med husse har fått låna Max och det brukar inte hända ofta. De var uppe hos Martins föräldrar och plockade hjortron. Max och Kirja huserade på myrerna i 5 timmar en natt och när de kom hem dagen efter orkade bara Max hälsa för att sedan brinna av på sitt favoritsovställe: under soffan på altanen. Där låg han och snarkade flera timmar. Tar på att leka med finskan i skogen .
På söndag är det spanielträning i Kalix. Det ska bli jätteroligt! Har massor av grejjer som jag ska fråga om. Efter det får jag, Emma och Max klara oss själva en vecka eftersom husse drar till fjälls och fiskar. Jag är riktigt avis, vill också flyga helikopter!
Mån 19:e juli
Ikväll fick truten på truten kan man säga... Har varit och vattenapporterat. Jag letade upp den största fågel jag hade= en trut. Jag är sjuk och min tanke var att om jag tar en svår fågel och absolut inte vill bada så kanske jag ger mitt bästa kommando. Nä, så var det väl inte riktigt men jag ville se om han tog en stor fågel. Det gjorde han utan problem. Mitt problem är nu att få honom att bära med sig fågeln från strandlinjen och fram till mig. Han droppar nämligen där och då menar jag droppar. Han riktigt spottar ut fågeln när han kommer upp på land.
Jag tror att jag ska träna på följande sätt: Liten fågel som är lätt att greppa och så fort han får markkänning börjar jag springa som fn bakåt. Jag tror jag har börjat gå bakåt för sent vid våra tidigare försök. I EVP så måste han ju komma upp 5 m på land. Jag tror inte avlämningen måste vara perfekt, men 5 m är 5 m och problem är till för att lösas.
En rolig sak jag satt och funderade på ikväll är att han utvecklas för varje år (eller så är det jag som utvecklas...) Förra året började han ta dummies i vatten, i år har han börjat ta fågel. Min slutsats är iaf att han kanske tar med den upp på land nästa år .
Jag återkommer!
Fre 16:e juli
Igår var vi och tränade apportering för Inger Westbom i Börjeslandet. Rolig träning och Max skötte sig bra. Han tog inte fågel på land, men det var så nära så nära. Gjorde ingen större affär av det och valde ändå att göra vattenapportering med mås. Han simmade ut och gjorde flera försök att greppa fågeln som låg bland massa näckrosblad. Till slut fick han tag på vingen och simmade glatt i land. Vid vattenlinjen droppade han fågeln men jag gjorde ingen större affär av det. Han hade ett dåligt grepp men fick den ju ändå med sig den i land. Berömde i massor!
Hemma händer inte vidare värst mycket. Det är väldigt varmt så vi prommar lite kortare (ca 45 min) på morgnarna och lite längre på kvällarna. Det blir även en del vattenapportering och då tränar vi mest avstånd med dummys. Ska börja mer med fågel hemma också.
Har varit in och redigerat lite i bilderna från vår lilla fjällsemester. De flesta är kvar, några tillkomna och några bortplockade.... Här är iaf länken
tors 8:e juli
2 brudar och 2 vovvar i stugan.... Det har varit riktigt trevligt. Dåligt med fisk men vad gör det när man får ha så bra väder? Lite bilder från vår tur finns här
Tors 1:a juli
Igår åkte Wilda hem. Både jag och Max tyckte att det var lite tråkigt för hon är en jättehärlig prick. Det har varit roligt att ha två vovvar i huset!
Idag har vi kört ganska hårt. Kortare prommis i regnet på förmiddagen, cykel på eftermiddagen och lydnadspass på kvällen. Jag har laddat om lite i lydnaden så vi åkte ut till bruks. Träningen bestod av rutan, hopp och fritt följ.
I rutan förstår han att han ska springa fram till ett mål (korv) och stanna när jag säger stanna. Jag måste fundera hur jag ska göra för att plocka bort målet och belöna efter att han gått in i rutan, men det ger sig nog.
Hoppet gick ganska bra. Han hoppade både ut och tillbaka om än han stannade lite snabbt efter hindret.
Det fria följet måste vi tragla mycket. Jag tappar honom rejält i svängar och jag måste kanske fundera lite över belöning här...
Det är i alla fall riktigt roligt att träna nya moment och fundera över problemlösningar. Nu har vi något att bita i och jag hoppas att vi kan komma till start i lk2 nästa år.
Måndagen den 11 november
Åter från stugan. Vovvarna har precis fått sin kvällsprommis och verkar riktigt nöjda. Vi har både huserat runt stugan och gjort en del utflykter. Hoppas bara att insekterna kommer snart för det är riktigt mycket hjortronblommor. Vi vill ha mycket bär i år! Eftersom vovvarna har haft semester så har vi inte tränat något. Det kommer vi ta i tu med i veckan.
Torsdag 24:e juni
Nu är det mesta iordning för avfärd. Vi hoppas att alla vänner och bekanta får en riktigt trevlig midsommar!
tis 22:a juni
Nu är det full rulle för Max igen. Han är jättepigg och vill busa mest hela tiden. Äter bra gör han också.
Idag har vi tränat spår och fågel. Spåret gick sådär, jag tror det var någon annan som hade lagt ett spår på samma ställe för han började lite förvirrat och när vi gått vårat spår klart så såg jag några andra snitslar än mina egna. Nåväl, all träning är bra träning. Har man börjat på ett spår ska man ju följa det också. Jag hade lagt ett kort spår med en spetsvinkel och en lega. Legan markerade han bra. Nästa gång ska jag nog även göra lite skarpare vinkel.
Fågelträningen gick inte så bra idag. Vi körde med kråka för omväxlings skull. Skam den som ger sig! Vi tränar vidare. Problemet sitter fortfarande i ledarskap. Han går ut till fågeln, ställer sig över den. Sen får jag gå dit och sätta in fågeln i munnen, gå tillbaka och kalla in. Hela tiden viftar han på svansen och det är så nära, så nära. Bara mer träning som gäller!
Ikväll hade vi också äran att få med oss fina Wilda hem. Hon ska vara gäst hos oss några dagar. Det ska bli jättetrevligt! Max verkar redan jättestolt över sin labradordam
Tis 15:e juni
Idag är jag en otroligt stolt innehavare av en Max som apporterar fågel! 2 gånger har han gjort perfekta markeringar på mås. Jag gick in med tanken att vi får se hur det går på dagens träning för han har varit lite loj i veckan. I morse var han piggare igen och jag ville därför prova träna. Träningen började bra så vi fortsatte med fågel. Ikväll ska vi (eller jag) njuta av det här för det känns så jäkla bra! Det här kommer vi ha med oss i all träning vi håller på med!
Skulle ju uppdatera om lite tidigare bravader och vi har både hunnit spåra och ha avslutning med lydnadsapporteringskursen. Kursen avslutades med linjetag och en walk up. Det var riktigt roligt för både matte och Max. Två kastare gick på var sin ytterkant och vi övriga gick på linje mellan dem. Det flög dummys till höger och vänster och Max hade lite svårt att förstå att det ibland var de andra hundarna som skulle hämta dessa. Stadgeträning behövs .
Spåren som vi gått har gått bra. Ett av dem hade spårläggaren trixat till det riktigt rejält och lagt både halvcirklar och spetsvinklar. Roligt!
I övrigt trixar vi på en del. Tur att jag har Max så vi får ha lite fuffens för oss .
Sön 13:e juni
Vi är tillbaka i cyber efter en smärre insident, men skit detsamma. Nu är vi här igen. Mycket har hänt sedan sist och jag måste fundera lite innan jag uppdaterar om det. Max har en liten jobbig period för tillfället. Jag vet inte riktigt om det är från vaccinet han fick i torsdags eller om det är löptikar runt byn. Han är trött, äter dåligt och ylar i sömnen. Jag tror på tikar, men vi får avvakta och se. Han får i alla fall ta det lite lugnare i några dagar.
När vi ändå var till veterinären i torsdags passade jag på att fråga om en grej han har på simhuden i tassen (höger fram). Den har nyss kommit dit och ser ut som en liten ärta. Han är inte halt eller varm, men slickar ibland så jag tror då att den stör honom lite. Vår trevliga veterinär ville inte att jag skulle boka tid för att ta bort den, hon vill avvakta och se. Evenutellt kommer den att gå sönder av sig själv och då ska jag hålla efter och rengöra. Om problem uppstår ska jag komma in med honom.
Tack och hej för idag. Nu ska vi ge oss in i planteringsbranschen. Vi har varit hos svärmor och fick lite drygt 60 plantor med oss hem så nu är det plantering som gäller  .
Sön 30:e maj
Jag fullkomligt älskar denna årstid! Helt underbart att bara få vara ute hela tiden!
I veckan har vi legat i hårdträning med viltspår och apportering. Vad gäller viltspåren så har jag och två andra tjejer börjat lägga åt varandra. I torsdags var det min tur att lägga spåren och det gick väl sisådär. Första spåret gick i tuff terräng. Andra spåret gjorde jag ngn krok efter att ha passerat en bäck och tredje spåret trampade jag igenom vad jag tror var ett jättegammalt björnide. Snacka om att jag fick hjärtat i halsgropen då jag fastnade med benet och inte höll på att ta mig lös. Som tur var klarade hundarna spåren galant och jag klarade mig undan med en sträckning i ljumsken.
I apporteringen har vi tränat linjetag, markeringar och minnesapporter. Det har även hunnits med lite allmän skogslydnad. Idag har vi kursat och då har vi tränat lydnad, stadga, markeringar, linjetag och närsök. Otroligt roligt! Jag känner att jag börjar kunna styra Max allt bättre och bättre och det känns roligt att se honom arbeta så väl .
Mån 24:e maj
Herrejisses vilken helg! Kalas på kalas på kalas. Först ut var vår egen prinsessa som fyllde ett år. Helt otroligt hur stor hon har blivit . Efter Emma stod min mormor på tur som fyllde 75 år. Förutom vår egen familj har två andra jubilarer hunnits med också. Det känns som jag har gått upp flera kilo på bara några dagar så nu är det bara att dra ner på intaget och ta på sig joggingskorna igen.
En av helgens höjdpunkter var när Emma kom på att hon skulle ge Max en smörgås. Hon sträcker fram smörgåsen och han försöker försiktigt ta den. Då börjar hon skratta och drar undan, sträcker fram igen och skrattar. Han tar den och då kommer en ramsa som avslutas med mmm mmm. Det lät precis som att: titta- jag gav Max en smörgås och han tyckte det var jättegott. Det var inte direkt lätt att låta bli att börja asgarva i det läget....
I veckan som varit har vi gått ett spår som Max klarade galant. Sen har vi mest tränat kondition. Nu är det ju lite svalare så vi har tagit två cykelturer i helgen. Under veckan kommer det tränas apportering och till helgen fortsätter vi lydnads och apporteringskursen.
Sön 16:e maj
oj vilken vecka! För det första så gassar solen rejält! Max vandrar mest från skugga till skugga och ser vilken som är svalast. Livet är jobbigt för en med svart päls så det är bra att det fortfarande finns gott om vatten i dikena i skogen.
I onsdags var vi på lydnads och apporteringskurs. Vi tränade markering och linjetag. Det var rent ut sagt jkligt roligt! Fredag gick vi vårt första viltspår. Det hade fått ligga ett dygn och gick väl sisådär. Max genade från första rakan till sista, så jag fick ta tillbaka honom till spåret igen. I återgången styrde jag honom lite då han snurrade tre gånger åt samma håll. Det var riktigt varmt så jag ville inte plåga honom i onödan.
Idag har vi varit på lydnadstävling här i Boden. Jag hoppades verkligen att vi skulle knipa ett förstapris men hade inte så höga förväntningar då han två gånger klivit upp från platsliggningen på hemmaplan. Jag är faktiskt rätt less på lydnadsmomenten i klass 1 och vill börja med nya.
Platsliggningen var katastrofal. Så fort vi kopplade lös hundarna så drog en schäfer och en pudel iväg. De satte efter en stund tillbaka dem och vi fortsatte. Efter en liten stund med platsade hundar drog pudeln och därefter schäfern. Max låg mellan dessa hundar så att han stannar kvar på sin plats är ju en riktig bragd!
I övrigt var han lite loj, men vad gör det? 183 p klassvinst och lydnadsdiplom idag. Gissa om matte är stolt .
Poäng:
Platsliggning: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 8
Läggande: 9
Inkallande: 9
Ställande: 9
Apportering: 10
Hopp: 9,5
Helhet: 10
Nu är det skogen, apportering och skogslydnad som gäller för hela slanten så tar vi tag i brukslydnaden till senhösten igen
Lite bilder från dagen finns här
Sön 9:e maj
I veckan har min farfar fyllt 85 år. Farfar har en enorm hunderfarenhet då han både arbetat och tränat hundar i större delen av sitt liv. En tanke som aldrig slagit mig var att leta igenom hans förråd av böcker och oj vilken miss! Rakt framför näsan har de stått i alla dessa år. Hundboken i två delar från 1957. Där finns verkligen allt! Massvis med nyttiga grejjer att läsa om hundar i allmänhet men även om cocker, jaktträning, avel, genetik mm. Allt finns verkligen där. Gissa om det blir sena kvällar. Kan verkligen inte släppa ifrån mig den just nu.
Idag har jag och Max varit på lydnadstävling i Älvsbyn. Max var lite loj som han brukar bli när solen gassar. Jag är ändå riktigt nöjd med dagen. Han utförde alla moment på ett korrekt sätt, även om jag önskat lite mer go i honom. Våra poäng räckte i alla fall till ett förstapris och en andraplats i lydnadsklass 1. Våra träningskompisar knep förstaplatsen så det var extra roligt idag! Efter tävlingen gick vi en runda runt Kanis och bara myste på medan vi väntade på resultaten. På vägen hem åt vi mjukglass och drog en runda till Susanne, P-Å och brudarna. Helt enkelt en underbar dag!
Tors 6:e maj
Hoppsan hejsan, jag glömde visst skriva här efter förra träningen och nu har vi tränat igen. Förra träningen gick så himla bra. Vi har börjat med minnesträning och Max tycker det är riktigt latjo. Han får oftast tjuvstarta för att ha ett högt tempo och han riktigt flyger fram. Vi brukar få lite läxor mellan tillfällena och vi nöter på så gott vi kan. Det är väldigt roligt för både matte och vovve!
Igår åkte pipan och en fågel med till träningen. Pipan var inget större problem. Fågel däremot.... Problemet sitter troligtvis inte i själva fågeln då han bär den med stolthet när man sätter den i munnen på honom. Han tycker nog bara inte om att matte talar om för honom vad han ska göra. Han pekade riktigt finger åt oss igår och visade sitt absoluta tjurhumör. Han drog bland annat ett ärevarv till sina polare när vi skulle skicka honom på fågeln och det tolereras inte av matte! När Therese skulle göra lite övningar på slutet travade han bestämt iväg åt ett annat håll för att sedan springa bakom matte och söka skydd. Suck!
Jag har i alla fall blivit lite klokare. Vi har fått läxor med oss hem och vi lyckades trots allt komma några steg igår. Dummys tar han som tidigare med glädje så han kommer nog att inse att det här med fågel inte heller är så tråkigt. Skam den som ger sig!
Mån 19:e april
Jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig jag blev den här dagen för tre år sedan då tre hanvalpar (och tre tikvalpar) hade kommit till världen uppe i Jukkasjärvi. Idag är jag ännu lyckligare. I tre år har jag och min ögonsten kamperat ihop. Hur mycket han betyder för mig och mitt välmående kan jag inte beskriva. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas komma över känslan av att inte vara en hästtjej längre, men det är just vad han har lyckats med. Han är min trognaste vän och följeslagare.
Idag har Max fått göra det han gillar mest av allt. Vi har varit på långa skogsprommisar, snarkat på soffan, ätit god mat och avslutat kvällen med ett träningspass. Vår lilla familj har skämt bort honom så gott vi kan och önskar vår ögonsten ett stort grattis. Vi hoppas alla att han har haft en bra dag! Hans present blir tyvärr lite försenad då jag med ljus och lykta letat efter brännbollsträn men inte hittat något trots att jag letat över hela stan. På OK trodde de att de skulle komma in i mitten av maj. Min tanke var att jag ska slå ut bollar för att göra apporteringen ännu roligare.
I veckan som var har vi haft tur och träffat massor av kompisar. Nadja, Astor, Peppe, Bea, Ida och Syrra. Max och Peppe rök ihop en gång under promenaden Jag har väntat på det här för de är lika gamla och jag har sett att det blivit hårdare tag på buset på senare tid. Peppes husse fick springa ut i djupsnön med sina långa ben och ruska om dem. Därefter kopplade vi dem och gick sida vid sida ett tag för att sedan släppa dem igen. Då var allt frid och fröjd och de hade jätteroligt.
Tjohej! Nu ska jag fortsätta klia födelsedagsbarnet på magen. Han ligger och snarkar uppochner i soffan .
Mån 12:e april
Har varit och tränat ikväll. Det började med att gå hellre än bra. Snokradarn var på och han tycktes tycka att allt var roligare än matte . Jag försökte leka med en dummy, men det var inte det minsta intressant. Men! Plötsligt händer det... Therese frågade om vi ville ha hjälp och det vill vi ju alltid! Hon kastade iväg en dummy och han gick ut på den, men struntade sedan i den. Jag fick gå dit, säga åt honom och ge honom den. Efter det blev det plötsligt skitroligt. Han tvekade till en början att gå ut på dem, men sprang sedan i full galopp. Han travade snabbt tillbaka (vill helst att han galopperar tillbaka, men han kom glad i hågen och det är ju huvudsaken för tillfället). Vad ska jag säga? Helst skulle jag ju vilja att Therese flyttade hem till oss, matte behöver en personlig tränare .
Tis 6:e april
Ikväll traskade vi iväg till ridbanan på farmen för att se om den var skottad. Att jag sitter här med båda benen i behåll är ett mirakel. Det var inte helt lätt att spåra sig dit i skymning- men vad gör det? Plogat var det minsann så imorgon ska vi gå dit och träna. Det är trots allt en viss bärighet i snön så Max sjunker inte alltför mycket. Han verkade tycka att det var riktigt lajbans att snoka runt där igen. Andra planer har blivit rätt leriga så det var extra bra att den har ett lager snö kvar.
På vägen hem drog jag fram en dummy och tränade lite apportering. Han fick tjuvstarta idag. Målet var bara att han skulle hämta den och komma tillbaka i en annan miljö än jag tränade sist. Det absolut bästa med tipsen jag fick av Therese är att jag nu vågar vänta ut honom och litar på att han ska ta den. Han har nämligen en tendens att stå över den en stund innan han tar den men jag behöver bara stå rakt upp och ner så greppar han efter ett tag. Therese trodde att det beror på att han funderar på hur han ska greppa den och att han inte gärna vill ta den med massa snö på. Jag ska alltid lita på att han gör det jag begär och om något annat sker så får man parrera då. Detta tankesätt tror jag gör mig till en mycket lugnare och tydligare ledare vid apporteringen än jag var tidigare. Det gick iaf bra idag.
Har ju även sett att han ökat lite i vikt sedan jag bytte foder. Vi gick från Lonestar Magnum till Eukanuba jogging agility. Än så länge äter han dagsgivan för hundar med hög aktivitetsnivå. Vi får väl se om vi måste dra ner så småningom, men vi prövar så här. Jag har under den här korta tiden även sett en kvalitetsförbättring på pälsen. Det syns inte så mkt, men den känns mycket mjukare. Hoppas att han går bra på det här. Har hört om en del nackdelar om vilda hundar med dålig klokvalitet så vi håller järnkoll . Nya kulor i all ära, men i morse tror jag att Max saknade morfar när måltiden skulle intagas. En morfar förstår precis hur en sockercocker ska behandlas: med godbitar och kärlek i maten .
Mån 5:e april
Måndag kväll och åter från stugan. Måndag är ju också träningsdag, men vi var faktiskt hemma så sent så när vi kom till träningen hade alla åkt hem. Vi tränade bara lite sporadiskt för sakens skull för Max är helt slutkörd efter helgen. Nu ska vi vila litegrann och sedan sätter vi igång igen.
Vi åkte upp till stugan i torsdags så vi hann inte åka ut något då. Max var "bara" ute runt stugan och inspekterade omgivningen. På fredagen åkte vi på skidtur. Max hade massa energi och sprang som bara den. På lördagen drog vi på skotertur och fiskade. Vi hade några fåglar som sällskap och Max såg det som sin livsuppgift att hålla reda på dem. På lördag kväll var vi även på en längre promenad och inspekterade omgivningen. I söndags var vi åter igen på skotertur och det blev varmt, riktigt varmt. Max energi blev som bortblåst och han låg mest och jäste. Vi gjorde några försök att få honom att vila på renskinnen, men icket. De där grejjerna är inte att lita på efter att ha haft en hel hop runt stugan under helgen. På kvällen var han riktigt busig så vi gick på en tur på isen. Vi stannade till på en holme nedanför stugan och satt och tittade på familjen älg som verkade söka läger för natten. Det var en riktig energikick för själen att få sitta där med sin bäste vän och titta på älgarna med fjällen bakom.
Idag har vi varit och gått på isen, eller gått... Max har sprungit runt som ett yrväder och snokat efter älgar och renar. När jag skriver det här så har han redan brunnit av.
Jag fick två riktigt trötta medhjälpare med mig hem, men båda verkar nöjda och glada. Den kalla vintern har vi redan glömt bort. Vi har laddat batterierna! Några bilder från helgen finns här
Ons 31:a mars
Kan inte i ord beskriva hur glad jag är idag. Har varit och tränat apportering och Therese har hjälpt oss. Vi har kört markeringar och dirigeringar. Det har gått suveränt bra (i våra mått mätta så klart ).
Max började lite lojt med snokarbeteende och det är otroligt skönt att få känna stöd av en kunnig person som säger när man ska korrigera och hur. Efter idag så vet jag att Max vet precis vad han ska göra. Förut har det alltid funnits en tveksamhet hos mig om han verkligen vetat. Svaret på den frågan är löst. Han har bara pekat finger åt mig för nog vet han alltid. Jag har under dagen inte tillrättavisat honom speciellt strängt, men det har varit på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Han har hela tiden varit glad och tyckt att det har varit roligt. De tillfällen som jag har sagt åt honom är när han går ut på en apport, struntar i den och börjar snoka på annat. Då har jag gått dit, sagt åt honom, gett honom apporten och sedan kallat in. Har fungerat jättebra!
Fortsättningsvis ska vi träna på miljöombyten, avstånd, högre hastighet tillbaka till mig. Ibland droppar han även dummyn en liten bit ifrån mig, men det ska inte vara några problem att få bort. Hämta och komma är det vi i första hand ska träna på. Efter dagens träning har jag haft en väldigt följsam kille så jag tror att den här typen av träning ger oss massa gratis i vardagen också.
Nu äre tack och godnatt, för imorgon bär det av till stugan för mig och mina två medhjälpare. Martin får tyvärr stanna hemma i helgen eftersom han jobbar. Glad påsk till alla som läser det här!
Tis 30:e mars
igår var det träning igen. Jag har mycket att fundera över. Just nu tänker jag på ord som en gammal tränare sa under ett ridpass: Jag är inte arg, jag är bara frustrerad över att jag inte vet hur jag ska förmedla mig så att du förstår. Hans nämnde åt mig under en träning för två år sedan att jag hade dåligt ledarskap över min hund. Jag vet precis vad han menar. Så länge allt är på Max villkor så är det frid och fröjd. Allt fungerar och alla (vi två) är lyckliga. När Max kommer på att det här är ett ställe att snoka på, så fungerar ingenting längre och jag blir helt handfallen och vet inte vad jag ska göra längre. Igår var en snokardag.
Jag har i alla fall bestämt mig. Det här berget ska bestigas för jag är övertygat om att gräset är grönare på andra sidan. När jag skaffade Max för nästan tre år sedan så hade jag ingen erfarenhet av att träna hund. Han fungerar som min läromästare och om jag någonsin ska ta mig vidare så måste vi bestiga berget. Om jag ska förbättra mitt ledarskap så måste jag kunna tala om för honom att han ska lyssna på mig, även om han för tillfället inte har lust. Att man inte utför momenten perfekt gör ju inget, men jag vet att han kan och jag kommer att ställa krav. Idag blir det vilodag för Max (bara prommisar) men sedan kör vi igång hårdträningen.
Tis 23:e mars
Idag har vi varit och tränat på parkeringen vid helikoptern. Det är några SSRK-människor som håller igång och idag hakade vi på. I fortsättningen kommer vi att träna kl 18.00 på måndagar, så nu vet ni alla träningssugna. Bara att komma dit . Det var även ett gäng från bruks som tränade så det var rätt flera hundar och människor. Jag och Max kommer att träna lite allt möjligt, men tänkte fokusera på apportering. Dummypåsen fick hänga med och gissa om det var någon som tyckte att det var roligt.
Vi värmde upp med lite fritt följ, läggande, inkallning och ställande. Han var väldigt sen i läggandena men utförde dem ju i alla fall. Det roliga ikväll var verkligen när jag tog fram dummy-påsen. Vi har inte apporterat dummys på hela vintern så jag började med att kasta ut en och ha honom i koppel. Hrm, han var lite överladdad kan man säga för han sprang dit, tog upp dem i snöret och skakade den som en dåre. Sen sprang han gladeligen till mig och lämnade av. Som vi har tränat detta med avlämningar och nu gör han det som en klocka gång efter gång efter gång utan att ha tränat på hela vintern. Jag fattar nada  . Skakningarna låssades jag inte om. Efter vi kört en några gånger, gick jag och la ut gömda dummys till höger och sedan till vänster. Fungerade också jättebra. Till sist gick jag rakt fram och la ut två stycken så han skulle få tänka lite. Efter han kommit tillbaka med första skickade jag ut honom på andra. Måste bara tillägga att skakningarna avtog efter några dummys och då grappade han jättebra. Efter hand kunde jag också ha honom okopplad och han satt då stabilt till han fick kommando.
Gissa om det känns bra ikväll. Det är så roligt att se honom arbeta när han har riktigt med krut i brallan. Jag längtar redan till på måndag!
Mån 22:a mars
Hektisk helg det här... I lördags var det lydnadstävling på bruks och igår hade vi haft träningstävling med tävlingskursen.
Lördagen började med kort prommis, för att sedan lämna lillan hos mormor och därefter ge sig ut till bruks. Tävlingen skulle eg vara inomhus, men för en vecka sedan fick vi veta att den skulle gå utomhus ist. Inte roligt när man har en hund som inte gillar att ligga på kalla underlag. Nu kan vi ju inte skylla på att det var underlaget som gjorde att Max inte låg på platsliggningen, utan han fick helt enkelt väldig klåda på rumpan och var tvungen att klia sig. Sen hade han glömt vad han skulle göra. Suck! Det kändes verkligen som att motivationen gick ur mig och jag trodde att han skulle gå och snoka runt hela linförigheten. Tji fick jag. Linförigheten skötte han sig väl inte särskilt bra, men vi fick 7.5 p trots att han inte satte sig i utg. pos. i halterna, flöt ut i högersvängar och sackade i vänstersvängar. Läggandet: 8.5 p, inkallning: 9p (här fick han väldig klåda bakom örat ), ställande: 9 p, Apportering: 9 p (tjuvstartar), Hopp: 9.5 p och helhet 9p. Kan ju inte direkt påstå att vi gjorde ett dåligt framförande så det känns lite det där med platsliggningen.
Efter tävlingen drog vi hem och gick på prommis, sedan ut till Sävast för att hämta Emma. Tji fick vi, mormor, morfar, morbror och kusin hade tagit med sig Emma ut på älven för att fiska. Jag och Max gick och hade trevligt med familjen. Max hade fullt upp med att springa i backarna med Nova när hon åkte skidor.
Söndagens träningstävling vill jag helst glömma bort. Platsliggningen gick bra inne i ridhuset, men eftersom domaren var allergisk mot hästar så gick resten av tävlingen utomhus. Om vi inte hade haft en domare igår så hade Max fått sig en upplurvning. Nosen satt som limmad i backen hela tiden. Kommandon mm hörde han inte ens och i fria följet gick han hursomhelst så jag höll på att trampa på honom flera gånger. Nu är det miljöträning som gäller för lille herrn.
Igår hade vi även årsmöte med spaniel i norr där jag blivit ledarmot. Mötet var hos Maria Sköld i Kalix och var jättetrevligt. Vi ser fram emot alla aktiviteter som ska anordnas! Jo just det, jag och Max ska börja agilitykurs i maj. Det ska bli roligt att göra något helt annat och vi ser det som ett tillfälle med lek och bus under ordnade former.
Idag är det sparkning på schemat. Nu ska svartman bränna krut för han är minsann inte trött efter helgen. Jag ska på möte ikväll med SSRK Bodensekt. Det ska bli trevligt!
Onsdag 17:e mars
Jag kommer sluta som hon på bilden. En gammal jäkla surkärring . I eftermiddag var jag, Emma och Max på sparktur upp till Järpen. I sista backen dyker två äldre gubbar på skidor och tre hundar upp. Den ena hunden kommer rätt lång före den första gubben så jag kopplar Max och sätter honom på sidan av sparken. Jag säger åt hunden att stanna, men den lyssnar inte på mig. Det är ngn typ av vallhund och jag finner den inte pålitlig för 5 öre. Hursomhelst kommer den fram, trasslar in sig i mitt koppel. Båda hundarna har snöre lite överallt. Situationen blir kaosartad och när gubben kommer fram så säger jag: Det här går inte, jag kopplar lös. Då kommer nästa hund som en projektil. Flyger på Max, trycker ner honom i backen och hugger hejvilt (jag vet att det låter värre än det är). Jag blir rent ut sagt jävligt arg, varpå jag säger VAD I HELVETE. Gubben gör inget. Jag går fram och ryter, inget händer. Då drar jag på en spark på hans hund och träffar klockrent så hunden flyger iväg och springer mot gubben som jag tror är bakom mig. Tji fick jag. När jag vänder mig om är gubbjvln försvunnen. Troligtvis rätt sur eftersom jag sparkat hans hund. Jag andas och kollar igenom Max- inga skador så vi börjar lunka vidare. Då kommer nästa gubbe som är lite på efterkälken och säger att han åkte så fort han kunde och börjar prata om väder och vind. Jag svarade knappt, var bara uppskakad av situationen. När jag tänker efter så vet jag ju att hundar kan försvara varandra och jag kanske inte borde ha kopplat lös, men jag bedömde att de skulle bli skadade annars. Jag hade också förväntat mig att få en ursäkt av den första gubben och även att han frågat hur det var med min hund. Att hundar smiter och är olydiga ibland har jag full förståelse för, men han gjorde inte ens ett enda uselt försök till att förbättra situationen. Han får vara hur sur han vill för att jag sparkat hans hund. Jag kunde inte bry mig mindre
Annars ligger vi i hårdträning i lydnaden och är ute på bruks i stort sett varenda dag. Skriver om det en annan dag då jag skakat av mig det här
Mån 8:e mars
5 grader och kraftig blåst. När solen ligger på är det 10 grader... Vi har varit på en kortare morgonrunda och höll på att storma bort. Nu ska vi ta tag i det som fallit från taken i natt...
Igår var vi på lydnadsträning. Den här gången var den inte ledarledd, men vi är ett glatt gäng som träffas så det blev ett antal skratt men även en del träning förståss. Platsliggningarna gick bra. I övrigt tränade vi läggande och fritt följ. En del ställanden och inkallningar också, men mest för att kolla av och leka litegrann. I det fria följet försökte jag utnyttja väggarna för att inte tappa honom i högersvängarna och i läggandena tränade vi snabba lägganden. Han sätter fortfarande ner bakdelen men han verkar säkrare på vad han ska göra så jag var nog i det stora hela nöjd.
Sen kan jag meddela att en cockers guldålder har börjat hemma. Mina medhjälpare verkar ha gaddat ihop sig. Den ena river ut från skafferiet och den andra städar upp.... Tur att Max är smal så att det inte gör nåt när han får i sig ett och annat . I övrigt går det över förväntan med de två. Det första lilla fröken inspekterar på morgonen är var Max är och skrattar sedan massor åt honom.
Mån 1:a mars
Ska försöka skriva ner lite av övningarna från gårdagen. Man glömmer fort om man är en förvirrad forskare och disträ person som jag, så det är bäst att få det gjort så snabbt som möjligt.
Vi började med vanlig platsliggning. Därefter ställde vi oss ca 5 m framför våra hundar. Var och en gjorde sedan inkallning strax framför raden av platsade hundar. Jag gjorde inkallning en gång, men sedan valde jag att avstå och gick ist fot framför dem. Vill inte göra snabba stopp/starter på ett tag.
Efter paltsliggningen hade Nina gjort iordning en bana med koner. Syftet var att träna på att kontrollera vår hund mellan momenten i lydnadsklassen. Vi skulle en och en gå fot med vår hund runt "banan" medan de andra var placerade på valfri plats runt om. När vi gjort det gjorde vi om samma bana med leksaker som hundarna skulle ignorera. Svårigheterna utökades och till sist skulle vi göra sättande, läggande och ställande vid konerna.
Efter den lilla banan så gjorde vi platsliggning igen. Männsikorna fick agera störning denna gång. Vi gick fram och åter till hundarna, gick runt vår egen och andras, ställde oss rätt långt bakom osv. Sedan satte vi hundarna varpå inkallningar påbörjades. Alla hundar satt kvar vid positionen för platsliggningen och en efter en kallades in. När det var vår tur gick jag bara och hämtade Max eller lät honom sitta kvar. När vi tränat med en hund utökades svårigheten till två. Till sist gick Nina och kastade leksaker framför, bakom och runt hundarna.
Pust, här tror jag vi tog en paus. Sedan gjorde vi platsliggning igen. Vi tränade även med att gå sida vid sida med fritt följ, ställande och läggande.
Ojoj, har säkert glömt massor. Jag är i alla fall otroligt nöjd med gårdagens träning. Det här är absolut den roligaste kursen vi någonsin varit på. Man får massor av inspiration. Övningarna passade oss bra. Synd bara att jag inte kunde berömma Max som han verkligen förtjänade och att vi inte kunde ta riktiga bus mellan varven. Det fick bli mkt godis och lugna beröm istället för att försöka hålla honom så lugn som möjligt.
Nu ska vi ut på en kortare kvällsprommis. Idag tog vi bilen upp till skogen och "bara var" på förmiddagen och på em har vi varit ute och skottat. Vi ska fortsätta ta det lugnt några dagar till. Det är nu det känns som värst, för Max har ju inte ont längre så han förstår ju inte riktigt varför matte helt plötsligt är så lat. Han har rejäl överskottsenergi vill jag lova.
Sön 28:e feb
Sådärja. Max har varit på vilohem med husse hos "farmor och farfar". Roliga saker man kan ägna sig åt där. Flishuset är ett perfekt tillhåll för avkoppling och stimulans för en sockercocker. Husse hittade Max klättrandes i flishögen för att sedan åka kana ner och vältra sig i fliset. Kliar döds-skönt det där... Kanske inte det bästa för en ond fot att klättra i en flishög, men vilohemmet hjälpte. Max kom hem idag, pigg och glad. Han är fortfarande lite stel, men det är betydligt mycket bättre.
Ikväll har vi varit på lydnadsträning och jisses vad roligt det var. Jag känner mig alldeles upprymd. Hade ju först tänkt ställa in dagens träning, men jag tänkte att vi kunde åka dit och göra en platsliggning eller två så Max i alla fall fick använda knoppen lite. Kan säga att han fick arbeta med hjärnan idag. Grymt bra övningar! Ska skriva ner dem en annan dag för nu är det en dusch och kudden som gäller.
Fre 26:e feb
Min lilla hjälte är utslagen.... Igår kom han linkandes till mig på kvällskvisten. Vad som hänt? Ingen aning. Troligtvis har han stukat foten eller sträckt sig. Tiden får utvisa. Han visar inget när man klämmer och kännaer. Ingen värme, ingen svullnad. Han började med att linka på vänster fram igår. Innan kvällen var slut blev han riktigt halt. I morse var hältan i stort sett borta och jag gick en liten runda med honom för att se hur han belastade benet. När vi varit inne en stund så börjar han halta mer. Inte som igår, men en markant hälta.
Jag har pratat med Steinvall på djursjukhuset. Max ska vila i 4-5 dagar och sedan sättas igång under 4-5 dagar. Om hältan inte är borta eller att den kraftigt avtagit på tisdag-ons så ska vi boka tid för hältutredning. Steinvall säger att hältan visar sig tydligare inomhus där det är hårdare underlag och varmare eftersom blodgenomströmningen blir större.
Jag hoppas inte att det håller i sig länge för det syns verkligen att han har ont i benet. Det är dessutom rixtråkigt att det händer när det är på väg att bli varmare ute. Hoppas att han blir bra snart! Det kändes lite lättare med hästar för där hade vi alltid som tumregel att man ställde dem på vila i ca en vecka och om de inte blivit bra då så kontaktade man veterinären. Undrar varför jag blir så sjåpig när det gäller Max- eller det vet jag ju...
Månd 22:a feb
Igår var det dags för lydnadsträning igen. Vi skulle ju ha tävlat lk1 i Piteå under dagen, men det har varit så kallt så i fredags bestämde jag mig för att vi inte skulle vara med. Vi fick då veta att tävlingen hursomhelst skulle ställas in pga kylan. Vi får ta nya tag istället.
På lydnadsträningen gick vi igenom alla moment i lk1 och Max skötte sig bra. Matte däremot har en del att jobba på. Jag måste öva på att gå svängar för jag nyper där=kan lätt bli missförstånd och jag vill ju inte att han sätter sig. Läggandet ska jag försöka sätta in ett tjuvkommando att jag börjar med höger fot. Får se om han kopplar ihop. Jag ska i alla fall vara konsekvent i träningen. Annars är det inte så mycket att orda om. Jag gör halvhalter i läggande och ställande. Ska öva med speglarna på BRK så jag börjar lita på honom. Han sköter sig ju förträffligt och då bör ju jag göra det med. På hoppet får jag inte sätta honom för långt från hindret första gången han ska hoppa, för då kan han gå på sidan. Hoppas att det lite varmare vädret håller i sig så vi kan träna hemma under veckan.
Förresten. Platsliggningen är han riktigt stabil, för vi hade en pudel på ena sidan som gnällde konstant och busiga valpar på andra sidan som övade inkallning. *Stolt matte *
Idag har vi varit och sparkat, eller sparkat- det var oplogat så vi har väl mest gått. Det var i alla fall den längsta rundan på flera dagar så Max verkar riktigt nöjd.
Igår fick vi återigen ett tråkigt besked. Max tänder ett ljus för sin vän och vi hoppas att vi snart kan tänka på er och känna värme och glädje, inte tomhet och ledsamhet.
Sön 14:e feb
Ons 10:e feb
Äsch, då var det svinkallt igen . Idag har vi tagit kortare rundor, putsat lite snö på gården och busat med Trixa i stallet. Max är genomkammad och redo för frisering när det blir varmare. Han skulle verkligen behöva ett bad också.
Har inte så mkt annat att skriva idag. Jo just det, jag är numer ledarmot i SSRK's styrelse (Bodensekt). Ska bli roligt och lärorikt.
Mån 8:e feb
Ojojoj vilken helg . Jag är mycket trött, men det är tillika roligt att ha många järn i elden. Vi har haft strålande väder, men det är fortfarande rätt bitande på morgnar och kvällar. Idag har det varit varmare, men snöat hela dagen. Vi känner oss rätt insnöade. Imorgon ska jag försöka hinna dra upp skoterspåren igen.
Vi har fått förslag om att börja rida. Vet inte riktigt hur jag ska göra för jag har medvetet hållit mig ifrån hästar under rätt lång tid. Jag skadade ryggen för rätt många år sedan när jag föll av min häst. Fick en kotkompression och har blivit avrådd av läkare att fortsätta rida. Nu vet jag ju att mortionsridning och tävlingsridning på rätt hög nivå inte precis är detsamma, men hästar är hästar och jag vet att om jag smakar på kakan så vill jag lätt ha mera. Om jag blir sugen så får jag i alla fall rida Tinkern på bilden och han är hundvan så det går bra att ta med Max. Max är van vid hästar och han har varit med och "ridit" en gång förut.
Fredag och lördag har vi tagit rejäla långprommisar på dagarna och på söndag följde vi med Susanne och Maggie på isen. Jättehärligt!
Söndag var en riktigt hektisk dag för oss alla. Lördag kväll var jag och Martin på farmen. Länge sedan vi var ute tillsammans så det var trevligt. Söndagen började med en kortare prommis för att sedan åka på simskolan med Emma. På em skulle jag på SSRK's årsmöte (Bodensekt), men när jag kom till Forsgården så var det barnkalas. Att det finns en till ingång kopplade inte då. Jag är en yrhätta- jag vet . Istället letade jag och Max upp Susanne och Maggie så vi hade trevligt iaf. På kvällen var det dags för lydnadsträning. Vi tränade platsliggning, fritt följ, hopp, ställande och apport. Vi har en suverän instruktör som heter Nina. Jag känner verkligen att denna kurs och den förra på bruks kompletterar varandra perfekt. Vi fick även ett hinder med oss hem som vi ska få låna till på söndag. Helt perfekt!
Hopp: Ta ett steg åt sidan med höger fot då jag lämnar honom. Öva med längre tider och gå tillbaka till honom ibland för att få stadga. Han sitter och rycker lite för att han blir ivrig.
Fritt följ: Börja alltid med vänster fot så att det blir konsekvens med momentet. Träna korta pass/sträckor och mkt högersvängar då han gärna flyter ut där. Tänka på att inte ha för lågt tempo då han följer bättre vid högre. Han sätter sig snabbt vilket är jättebra.
Apport: Max har börjat "tjuvstarta" lite. Han vill ta apportbocken före han får kommando. Ett tips jag fick är att hålla handen för så han lär sig vänta. Han får hellre tjuvstarta än att han inte vill ta den. När vi ska vidareutveckla tycker Nina att jag ska använda klicker för att få honom att plocka upp apporten från marken. Han tar upp andra grejjer, men inte träklossen
Ställande: Träna aldrig in sättandet efteråt. Eftersom han vet vad det är så kan jag göra för vana att jag alltid avslutar med en ställande position.
Läggande tränar vi vidare på. Mycket hemmaträning genom att ivra upp honom ordentligt och sedan bara stå och ge ligg-kommando och humpa godis eller leksak då han gör det. Syftet är att få till ett snabbt läggande utan att han sätter sig först och det gör han om han är loj. Jag har tränat detta som ett "lugnt" moment tidigare, men måste tänka om.
Pust vilket inlägg. Bilder från lördagens prommis finns här
Ons 3:e feb
Kampen mot snön fortsätter. I söndags var jag och körde upp skoterspåren. Det höll på att sluta i en missad lydnadskurs, men en händig kvinna reder sig själv . Körde fast två gånger, men det gick bra att ta sig lös och vi hann i tid till träningen. Tyvärr ser man inte mycket av spåren nu eftersom det snöat mera. Ska köra upp dem igen så fort vi får varmare ute. Det är -30 grader här för och vi kan inte direkt skryta med att vi tagit några långpromenader idag.
Max är för tillfället starkt uppvaktad av grannens tik. M är här på morgnarna och skäller utanför vår altandörr till sovrummet och så fort vi ska ut så sitter hon utanför huset och gnäller. Jag har absolut inget emot att få hundbesök eller att hundar smiter. Shit happens, men jag är lite smått irriterad på att ingen verkar leta efter henne. Det var ju inte precis roligt när jag hörde henne bli överkörd i somras.
Nåväl, söndagens lydnadsträning var mkt givande. Vi tränade bla läggande och vi fick jättebra tips om att få till snabba lägganden. Jag är jätteivrig på att träna och hoppas det blir varmare snart. Till dess tränar vi inomhus. I övrigt går sparken varm. Det är verkligen ett suveränt fordon!
Lördag 30:e jan
pust och flås! Tack för att vi har Gunnar!
Det var ju inte lite snö som kom i veckan. En kväll fuskade vi och styrde kosan till stan för promenad på plogade gångvägar. Som tur var har vi snälle Gunnar som plogar upp en körbana åt travfolket så vi har någonstans att promenera till dess att vi hunnit köra upp våra vanliga vägar med skoter. Min plan var att hinna åka ut ikväll, men det tog lite tid att få ordning på skotern så det blev att plumsa i djupsnö ner till ladan istället. Hoppas vi hinner köra imorgon.
Idag hade vi turen att träffa Ida och Syrra. Max behövde verkligen få busa lite. Imorgon är det kurstajm på schemat och det ser vi fram emot. Det är ju nämligen dags för tävling snart .
Hoppas att det blir lite varmare. Jag klippte öron och hals och tassar på Max för drygt en vecka sedan och det var ju mindre roligt när det blev så kallt som det blev. Men, inga problem som inte har lösningar. Vi har istället tagit fler kortare rundor de dagar det varit som kallast. Synd att det inte finns mössor till hundar .
Mån 25:e jan
Hej hopp!
Igår var det lydnadsträning, men vi åkte aldrig. "Lillasyster" har varit förkyld och modern i huset har varit ruskigt trött. I skrivande stund spottar det och fräser för fullt i sängen- allt för att hålla sig vaken .
Vår goda glada cockerkille har helt och hållet kommit tillbaka från kärleksdrömmarnas värld. Han är ruskigt trött när vi är inne, men så fort vi kommer ut sker en häpnandsväckande förvandling. Han verkar ha hur mycket spring i benen som helst. Få saker kan få en att skratta så gott som vår lilla pajas  . Idag har i varit och sparkat och ikväll ska vi promenera förbi parkeringen på Western Farm för att köra lite lydnad. Måste ta igen gårdagens missade pass. Förra söndagen var vi och tränade ett kort pass. Hade lite dålig motivation. Vi har inte ledarledd träning varje söndag. På söndag har i ledare igen.
Jag ska sätta upp lite klara mål och titta på tälingar osv. Jag får lite bättre motivation då jag har något att arbeta mot.
Lördag 16:e jan
Idag var en rolig dag till dess att vi fick ett tråkigt besked. Max tänder ett ljus för sin bäste vän....
Sön 10:e jan
Äntligen! Tävlingslydnadskursen har startat och det var jätteroligt! Max blev alldeles ivrig då jag gjorde i ordning träningsväskan så han tyckte nog också att det var på tiden. Bensinen tog slut rätt fort, men vad gör väl det? Han skötte sig jättebra för att vara första ordentliga träningspasset sedan i höstas.
De senaste dagarna har gått mycket bättre när vi varit utomhus och idag var första dagen då allt var "som vanligt". Jag behövde inte vara en satkärring en enda gång. Bara njuta av det trevliga vädret och en trogen följeslagare. Underbart!
Fredag 8:e jan
Det är så att man kan få hybris här. 2009 avslutas och 2010 börjar med att jag är sjuk. Vi har hållit igång så mkt vi kan och det börjar vara över nu. Max polare Bea löper och man ser bara hjärtan som blinkar i hans ögon. Matte är totalt obefintlig och en klle som vanligtvis sköter sig rätt bra gör inte det längre. Jag kan inte tro att jag kan lura honom genom att gå en "spännande väg" och säga Max: vi ska gå häääär. Nixpix, vid det laget är han långt borta. Det enda som hjälper är att vara som en häxa och ha ögon som en hök. Tur att det bara är under en begränsad period.
På söndag börjar kursandet igen. Det ska bli jätteroligt. För tillfället har vi -30 grader och om Bea inte var dragplåster så tror jag inte att Max skulle vilja lämna huset. Igår hade vi dryga -35 grader och han såg inte ut att ha någon förståelse över varför matte bara var ute med honom korta stunder. Vi lyckades nog skrapa ihop 1,5 h under hela dagen och det är ju inte mkt. En matte och en cocker spaniel har rikstråkiga dagar här och hoppas att det snart blir varmare.
En liten summering för 2009 och mål för 2010 kommer. Jag ids inte skriva ner dem nu, är alldeles för uttråkad
|
|
 |
|
|
|